Ida Nordmark, 17, började planera för att sätta sin straff mot Hammarby direkt efter Järlas seger mot Åkersberga för två månader sedan.

Sedan dess har hon skjutit och skjutit, och tränat många timmar på egen hand. Precis som hon gjort ända sedan hon började spela fotboll i Järlas knattelag för tio år sedan.

- Fotboll är det jag alltid velat göra. Jämt. Det är en stor del av mitt liv och det jag får energi av, säger hon.

 

För Järlas damer började försäsongsträningen i januari. Först var det mycket fys, sedan fokus på spänst med mycket av hoppträning. När jag träffar Ida i klubbhuset ett par dagar efter den sköna segern mot Bajen – vi kommer tillbaka till det – har hon vunnit skol-DM i fotboll under dagen, och kommer hon direkt från ett kvällspass med löpning med laget.

- Vi har bara sprungit uppför en backe om och om igen.

Det säger hon utan att låta särskilt besvärad.

Är inte den typen av träning tråkig?

- Nej! Den kan till och med vara roligare ibland. Men mest är det ju kul att träna med laget.

Ida Nordmark älskar att träna och spela fotboll. Det fattar vem som helst som som får chansen att prata om sporten med henne. Det handlar om laget, kompisarna på Nacka IP, snacket i klubbhuset inför match då hon har så svårt att fokusera, den egna utvecklingen. Att nöta teknik, och att möta publik. Att få applåder från sina nära kompisar på läktaren.

Det handlar också om att träna på straffar så mycket, att det bara är kul när det gäller, så kul att hon lyckas njuta i stunden när segern till sist verkar hänga på den enda spark som just hon ska utföra.

Det här är hennes andra år som ordinarie i A-laget i Järla, klubben hon har varit trogen hela fotbollslivet. Det som driver Ida Nordmark är lust. Hon säger att hon planerar att lira sig så långt hon kan.

- Ifall det betyder att jag för alltid stannar i Järla eller går till en annan klubb så småningom vet jag inte. Men just nu vet jag att jag inte vill vara någon annanstans. Vi har något på gång, vi har så bra kvalitet på vår fotboll, och jag har så kul. Jag bara kör så får det leda dit det leder.

Ida Nordmark beskriver själv sina ambitioner som höga. Hon läser samhällskunskap, internationell inriktning, andra året på gymnasiet, och siktar på att så småningom fortsätta vidare inom områden som rör politik eller freds- och utvecklingsstudier. Skolan går riktigt bra, trots att hon aldrig väljer bort en träning för att plugga. Hon är tvärtom rätt övertygad om att hon får bra resultat, tack vare all fotboll. Både för att hon lärt sig att planera, och för att hon orkar mer.

- Om jag har mycket i skolan går jag hellre på träning , då blir allt roligare och jag får jättemycket energi och så orkar jag skriva färdigt den där uppsatsen.

En fotbollsförebild är svenska landslagsspelaren Lisa Dahlkvist som spelar i PSG.

- Det är nåt med blicken och viljan, att bollen bara ska in. Och sedan hon satte straffen mot Hope Solo är det bara Lisa som gäller, säger Ida Nordmark.

Just nu skulle Ida lika gärna kunna prata om sig själv i förra veckan. Då, när de mötte Bajen. Hela kroppen utstrålade det hon tillskriver Dahlkvist. Hon ler. Igen. Hon gör det mest hela tiden när hon pratar om fotboll.

Ida Nordmark har spelat hela sitt liv, och i Järla över halva. När familjen lämnade Luleå för att bosätta sig i Nacka var hon sju år och började i klubbens knattelag. Året efter var det pappa Tommy Nordmarks tur att träda in i Järla när han blev tränare för Järlas F98. Han var själv spelare när han var yngre, likaså Idas mamma och storebror. Kanske är det därför som minnena flyter ihop, och hon inte känner till något liv utan boll. Hon kan bara komma ihåg att det alltid har varit kul. Stämningen i Dalecarlia, A-slutspelet i Gothia, känslan att vara en del av föreningen Järla.

Hon kan spela på vilken plats som helst utom målvakt och flyttas därför runt en del.

- När man hittar löpningarna på toppen är ju den den positionen jätterolig, men om man inte får passningarna blir det tråkigt, så i längden är det nog på mittmittfält jag trivs bäst.

Hon återvänder ständigt till att fotboll är det roligaste hon vet. Allra bäst är det såklart att få ha mycket boll. Hennes främsta kvaliteter är snabbheten och att hon är bra på att hitta oväntade lösningar, det som kallas spelförståelse. Tillslagen har hon slipat mycket på och förvandlat till en av sina styrkor.

- Jag har övat mycket själv. Jag kan ta på mig lurar med bra musik och ställa och nöta hörnor för mig själv på IP. På påsklovet övade jag på straffar eftersom vi skulle möta Bajen.

Ida Nordmark har fortsatt att ha sin pappa som tränare genom alla år, även nu i A-laget. Hon ser inga problem med det.

- Jag gillar hans coachande så det funkar bra, på träning och matcher är han inte så mycket min pappa, men ibland känns det förstås som om han är lite hårdare mot mig än mot andra. Och jag kan aldrig smita från en träning genom att säga att jag har ont i halsen. Men han har aldrig pressat mig, även om han gärna berättar för mig när vi kommer hem vad som varit bra och mindre bra. Mamma kan bli arg då, om pappa ger mig för mycket kritik.

Troligen är det inte så ofta.

Hon flinar även nu. Kanske för att hon lärt sig att det inte alltid är så lätt att vara tränare och alltid göra rätt i samband med att hon inlett sin egen tränarkarriär. I somras jobbade hon som ledare i landslagets fotbollsskola som Järla arrangerade på Nacka IP.

- Det var jätteroligt, men det är ju ett mysterium att veta hur barnen kommer att reagera, och att hålla ihop alla.

Matchen i tisdags i förra veckan mot Bajen blev en perfekt uppladdning inför seriestarten. I Victoria cup får laget som spelar i den lägsta divisionen lika många straffar i handikapp som antalet lägre divisioner. Hur väl man förvaltar de extra målchanserna är såklart avgörande. Ida var förberedd och satte sin. Omedveten om att hon skulle få skjuta en till innan det var över.

Matchen började trevande. Järla avvaktade. Bajen hade valt att skicka sina 16-åringar i stället för ett dam- eller juniorlag, vilket en del uppfattade som lite provocerande. Dessutom var det spelare från det hela lag som i höstas valde att lämna Järla. Plötsligt stod både prestige och avancemang på spel.

- Det gick inte att komma ifrån att vi fick mer press på oss, säger Ida.

Järla lyckade sätta två av tre straffar och behålla ledningen in i andra halvlek. Men förutom ett ribbskott var det länge tomt framåt, och när Bajen lyckats både kvittera och ta ledningen kändes segern väldigt långt bort.                 

Vi sjönk då. Men jag kände samtidigt att så bra är dom ju inte, de ska inte få det här. När vi tog avsparken efter deras tredje mål, sa jag att vi går bara uppåt nu. Och på något sätt lyckades vi hålla vi oss lugna  och komma tillbaka samtidigt som de blev för trygga.

Järla kom igen. Tempot skruvades upp, de ökade pressen, dribblingarna gick hem. Plötsligt var alla Järlaspelare dubbelt så stora som motståndarna. Rädslan försvann. När det bara var tretton minuter kvar kommer kvitteringen.

- Då gäller det verkligen att gäller att fokusera på prestationen, det är ju det vi gör så bra i laget.

Under slutminuterna revs en Järlaspelare ner och domaren blåste och pekade på straffpunkten. På håll såg Ida ut att vara nära att explodera. Hon slet åt sig bollen, la upp den och verkade inte alls ha tid att vänta in ny signal. Hon ville skjuta direkt, som om hela världens framtid hängde på att hon fick skjuta så fort som möjligt.

- Jag var så himla uppumpad, jag bara ville göra mål. Jag kände att vi var på gång. När jag var yngre kunde jag bli nervös vid straff och missade jämt, men nu visste jag precis var jag skulle slå och hade tänkt igenom det innan.

Hon skrattar igen och berättar hur härligt det var att lyckas med mer publik än vanligt, och känslan att få bjuda på ett tackvarv.

- Jag älskar sånt och tänkte att man måste passa på när man har så bra publik. I omklädningsrummet efteråt kunde vi inte sluta hurra och le och jag kan nästan inte sluta le nu när jag tänker på det. När jag gick till skolan dagen efter kändes det bara wow. Det var nog en av mina bästa segrar.

Hur blir man en en riktigt bra fotbollsspelare?

- Jag tror verkligen inte på att sträva mot en spetsklubb i första hand. För mig handlar det om att det här är mitt andra hem, och anledningen till jag fortfarande spelar tror jag är att jag aldrig känt pressen eller varit rädd för att misslyckas. Jag tror verkligen att man på sikt vinner på att utvecklas i en breddklubb. Man kan alltid träna extra själv. Så länge man gör sitt på träningarna så kommer man att utvecklas, och så länge man har en boll på fötterna så kommer man att utvecklas.

Nyfiken på Ida Nordmark och Järlas A-lag för damer? Första seriematchen på hemmaplan är nu på söndag 24/4 mot Haninge klockan 17.  Järla möter Bollstanäs i kvartsfinalen i Victoria cup 11 maj på Nacka IP.

Camilla Norström